Välkommen till

Luna Eks trädgårdsblogg!

4 år sedan sonen förolyckades

Sönd. 9 juli 2017

Du som följt mig på bloggen minns kanske vad som hände den 9 juli 2013. Då förändrades livet för oss alla i familjen.  Då miste vi vår yngste son, E. sin far och gravida L. sin make i en tragisk bilolycka med älg.

Den 9 juli, ett halvt dygn efter olyckan,  drogs slangarna ur på Sahlgrenska. Så fort jag hör en ambulanshelikopter köra lågt häröver på väg till Göteborg stannar mitt hjärta .  Nu är det någon annans tur att förlora någon, tänker jag. Hjälp vilken sorg och smärta!

En mardröm.

2013  kunde jag inte se och känna sommaren och alla blommor hur jag än tittade.  Nu så här flera år efter kan jag se dem igen, men jag tänker också vad synd att han inte  får se sina barn växa upp och uppleva vår sommar . Barnen har det visserligen bra och vi talar ofta om pappa. De har en ny låtsaspappa och vi är fortfarande en familj som håller ihop. O. betydde så mycket inte bara för oss utan för alla sina vänner.

Hoppas innerligt han har en lika fin sommar som vi som är kvar har.

Så nu ska jag plocka en stor bukett trädgårdsblommor och åka till minneslunden.

Här en annan älskling,  Burgundy Ice.

 

Ha det bra och var rädda om varann. Vi vet aldrig när det tar slut.

 

7 kommentarer

  1. Peter Söderberg

    9 juli, 2017 at 11:00

    Vi tänker på er! Kram M&P 😥❤️

  2. Mina tankar är med dig ❤️
    Har själv två söner som är mitt allt!

  3. Livet är så skört, så skört…nej, vi vet aldrig när det tar slut…
    Var rädd om dig med!
    En varm kram till dig!
    Gunilla

  4. mona olsson

    9 juli, 2017 at 22:01

    Har tänkt på er hela dagen. Kram Mona

  5. Elisabeth Bergqvist

    11 juli, 2017 at 18:38

    ❤❤❤

  6. Har det gått fyra år redan. Jag minns så väl den sommaren och att jag skrev på din blogg. Det är fint att du kan känna sommaren igen. Känna dofter och ljumma vindar. Och jag är säker på att er älskade son har det fint där han är.

    Varma kramar
    Anita

    • lunasblogg

      12 juli, 2017 at 22:22

      Tack Anita! Och jag minns din långa kommentar. Den var så fin och deltagande. Sådant värmer i hjärtat när man är skör.
      kram Luna

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras

*