Välkommen till

Luna Eks trädgårdsblogg!

Hemma igen efter höftledsoperationen.

Fredag 1 april 2016

Å ena sidan är det här  en  trädgårdsblogg, men å andra sidan kan kan man ju skriva om något helt annat ibland. Om t ex vad som  händer mig  i livet just nu, vilket i själva verket har avgörande betydelse för trädgårdens fortsatta framtid eller inte. En informativ sjukrapport.  Eftersom  jag vet att jättemånga av mina läsare  är intresserade av hur det gått med höftledsbytet, men också av allmänintresse för alla som själva har höftproblem.  Ni andra kan stänga av nu. Tack förresten alla ‘Lycka till’ hälsningar på Fb och bloggen i helgen.

I tisdags fick jag en höftprotes, standard 1 a, ersatt i höger höft. Allt gick jättebra och kontrollröntgen var mycket tillfredställande. Denna typ av operation är numera en rutinoperation, men som alltid finns en viss risk, för det är ett stort  ingrepp och det är viktigt att operationen görs av vana kirurger. Först efter ett år kan man se hur resultatet blev.

Nu är jag iallafall hemma igen efter fantastisk vård med jättetrevlig och duktig personal på Skene Lasarett, som är precis så litet och intimt som man önskar att ett sjukhus ska vara.

Så här fint bodde jag med stort eget rum och bra mat.

IMG_0174

Den här tatueringen hade jag en vecka innan för att vara säker på att rätt höftled byttes ut.

IMG_0153

I tisdags denna veckan var det alltså dags efter egentligen ett helt liv med  dålig högerhöft. När barnen var små var det svårt att bära dem på höften och i hela mitt liv har jag haft ljumskvärk, men man trodde det var högernjuren eller underlivet som spökade.  Det var först när jag var 45 år som det konstaterades  på Carlanderska att högra höften var som en sliten tefalstekpanna . Minns att jag fick rysningar när doktorn sa att värken skulle bli mycket svår och jag till slut måste opereras.

Never in my life! Jag hade hört om alla misslyckade fall och urhoppade proteser som fick opereras om,  påföljande knäproblem, infektioner, smärtan efter och olika långa ben! Och att aldrig mer få sitta på huk eller med benen i kors  och den långa rehabiliteringen. Jag hade inte tid.  Jag jobbade ju med trädgård. Här skulle tränas istället så att musklerna blev starka.

De sista tre åren har dock varit urjobbiga.  Vi har knappt kunna resa som vi brukar för jag har inte kunnat gå. Närhälsan har dragit ut och inte  lyssnat utan bara skrivit ut tabletter, men förra året beslöt jag själv att få tid till en specialist för att en gång för alla få slut på eländet. Nu har jag också en dålig rygg, så det är extra komplicerat, men eftersom jag knappt kunde gå har den också blivit sämre av höften.

17 nov. 2015 fick jag en tid för operation, men vad händer? Jag är förkyld och måste vänta.  Det får inte finnas minsta grej, inte ens ett småsår. Först 29 mars i år fanns en ny tid eftersom  duktige  kirurgen Richard Gunterberg hade ledigt nästan hela mars och i väntan därpå gjordes också allergitest så att protesen blev av  rätt material för mig.

IMG_0171

IMG_0179

Ja, nu är det äntligen gjort, Jag är hemma och kan gå i trappor fast i slow motion och med kryckor. Ser väl bra ut fast nackdelen är att jag tålde inte morfinet, för jag kräktes som en kalv så jag går på vanlig alvedon. Det fungerar ok och träningen går också bra. Jag är van vid smärta och tur att man är rörlig och inte överviktig.

Snoddas blänger på kryckorna och undrar vad är det med henne. Fast maken är fantastisk och hjälper mig med allt. Jag hoppas förstås få ett nytt liv utan komplikationer efter detta.

Bra att det nu är vår och  ingen halka längre ute. En grannväninna var inne med blommor. Det gjorde mig glad och jag ser hur fint det blommar ute i trädgården trots att det inte är vårstädat riktigt.

Imorgon kan jag nog gå ut och titta närmare på dem. Där är otroligt mycket bi som surrar.

IMG_0182

 

Nu är jag trött, men önskar alla en trevlig helg!

Och detta var samtidigt mitt bidrag till Blommiga fredagen med veckans tema ‘Å andra sidan’

Luna

22 kommentarer

  1. Välkommen hem Luna! Så skönt att höra ifrån dig och att allt verkar gått bra. Det är ju fantastiskt att du kan gå redan med hjälp av kryckor. Du verkar blivit väl omhändertagen på sjukhuset och du verkar bli väl omhändertagen hemma också. Nu hoppas jag att det blir en härlig vårhelg så att du kan gå ut i trädgården och njuta av vårblomningen.

    Tack för att du hörde av dig och ha en riktigt fin helg, den första med din nya höftprotes!

    Kram Anita

    • lunasblogg

      1 april, 2016 at 17:00

      Tack snälla Anita för din omtänksamhet. Det känns i hjärteroten.
      Hoppas allt är ok med dig och din husrenovering och att du hartid för lite trädgård också.
      Kramar
      Luna

  2. Hej Luna och välkommen hem! Skynda långsamt har jag hört är ett bra ”mantra” när man har fått en ny höft 🙂 . Det kan vara svårt, men man bara måste ….. I år blir det betrakta-trädgården-året för dig, men det är ju inte det sämsta.
    Goda konvalescent-kramar från mig

    • lunasblogg

      1 april, 2016 at 21:19

      Tack Eva Linnea! Nu är ju inte skynda långsamt riktigt min grej, men jag får träna på det.

  3. Å, så nu är det gjort och du är hemma! Välkommen! Skönt att allt gått bra och att du blivit väl omhändertagen även om du inte tålde morfinet. Det gör inte jag heller. Ska inte komma med några goda råd utan önskar dig rätt och slätt god bättring och fortare än du anar kommer du nog att skutta som en gasell i trädgården.
    Varmaste kramen
    /Anette

  4. Skönt så här långt, hoppas du slipper smärtan snart. Jag känner till ett fall där en 80- årig dam gjorde höftledsprotes efter ett trauma ( blev påkörd som fotgängare) och ett halvår efter operationen återupptog hon sin Friskis och Svettis träning och körde tre dagar i veckan som hon alltid har gjort. Det här är ingen skröna, hon berättade detta själv för mig. Helt paff blir man.
    Jag har också konstaterat att bina slåss om blommorna.
    Som sagt, skönt att det gjort, att det har gått bra och att du är hemma igen.
    Kram
    Marta

    • lunasblogg

      1 april, 2016 at 22:42

      Tack Marta!
      Oj! Jo nog har man hört mycket positivt som att folk kan dansa och åka skidor, men att hoppa och springa är helt förkastligt liksom att sitta på huk eller ha benen i kors. Där får jag verkligen tänka om. Damen du känner får kanske utesluta vissa grejer i träningen. Låter lovande ändå. Jag tror man ställer om sig och sänker kraven automatiskt.
      Ha en bra helg
      Kram Luna

  5. Krya på dig. Snart är du på banan igen! Kram Anja

  6. Skönt att allt verkar ha gott bra och att du är på bättringsvägen.
    Hoppas nu på mild väderlek, så du kan njuta vårsol och humlesurr medan du blir allt kryare… Allt gott!
    /Katarina

    • lunasblogg

      2 april, 2016 at 10:40

      Tack Katarina! Det är nog bra att det är kyligt de första dagarna så jag kan acklimatisera mig i lugn och ro inomhus.
      Ha en bra helg!
      Luna

  7. Dette kan bli riktig bra! Sikkert lurt å vente med operasjonen til hålken var over. Lykke til med opptreningen!

    • lunasblogg

      2 april, 2016 at 10:45

      Tack. Ja, sjukgymnasten säger att halka är ingen bra kombination. Då tipsar de om att man ska bli körd till torra gallerior att träningsgå i. Då väljer jag hellre min trädgård och grannskapet.
      Ha det gott!
      Luna

  8. Krya på dig, hoppas allt blir bra.
    Ha en fin helg!

  9. Jag har följt dig länge i trädgårdslivet och inspirerats av dina gröna fingrar. Härligt att höra att allt gått bra. Hoppas verkligen att du snart är fit for fight igen!

    • lunasblogg

      2 april, 2016 at 20:31

      Vad roligt att du följt min blogg länge och nu hör av dig. Tack för det. Det gläder mig.

  10. Skönt att allt gått bra och att du är hemma. Och visst är det en ‘å andra sidan’ som heter duga’ när man tänker på beslutet i sig och konsekvenser fram och tebaks. Att må illa av morfin känner jag igen men jag fick välja att ligga ner då funkade det. Bara alvedon gick överhuvudtaget inte.

    Fortsatt god bättring och krya på dig!! Kram, Carina

    • lunasblogg

      3 april, 2016 at 14:29

      Tack Carina! Ja, fast när jag hört om andra som fått ett nytt liv efter ny höftprotes var det å andra sidan ett lätt val. Livet har så mycket att erbjuda om man orkar ta tillvara på det.
      För mig hjälpte det inte att ligga ned,men det var en mängd andra preparat som också bidrog till det ihållande kräkandet.
      Idag har jag iaf varit ute en kort promenad i trädgården och tårarna trillade av allt som skett därute på en vecka och med vetskapen om att ha kommit så här långt.
      Kram Luna

  11. Christina Fredriksson

    3 april, 2016 at 18:34

    Hej Luna!
    Skönt att höra att du är hemma och att allt verka ha gott bra.
    Nu är det bara att kämpa på, en dag i taget.
    Kanske ser jag dig snart gå en sväng runt kvarteret.

    Har själv inte hunnit vara ute i trädgården så mycket ännu. Johan är bortrest som vanligt på jobb, barnen på var sitt håll Göteborg och Jönköping.
    När jag åker förbi ert så är det alltid en färgklick från blommor och krukor eller lampor som lyser inbjudande.
    Kommer precis från Gbg för att i helgen varit på examensmiddag på Chalmers för Adam som nu är helt klar och jobbar för fult.
    Jag får hoppas till helgen att det blir lite värme så jag kan börja vårstäda bland löv, jord, gräs och smågrus.
    Sköt om dig, er… kram Christina F

    • Tack Christina! Så trevligt att höra av dig. Vet att du alltid har mycket omkring dig, men ändå har så prydligt i trädgården. I år kommer det nog inte vara så hos mig. Jag ska få hjälp snart här med mulkning och sådant. Jag klarade inte det före operationen och absolut inte nu. Det får bli som det blir. Jag ska kämpa och vi ses. Om tre veckor ska jag träna med Petra på närhälsan.
      Kram
      Luna

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras

*

Upp ↑