Alla helgons dag 1 nov. 2014
Här gör jag ett personligt inlägg eftersom så många undrar hur det går för vår familj nuförtiden.
Idag gick vi till kyrkogården allihop med lilla E. 4 år och hennes lillebror men han sov bilen och förstod ingenting. Det kommer han nog inte heller göra för han fick aldrig se sin pappa. Värre är det för systen som lärde känna pappa O.
Idag var första gången E. besökte sin pappas gravplats i askgravlunden Linnean på S:t Sigfrids vackra griftegård i Borås. Tiden har inte varit mogen förut. Hon har stängt ute känslorna och vägrat prata om det som skett, men vad hon tänkt kan vi bara ana. Nu börjar hon ställa allt mer frågor. Det blev en mycket fin men känslostark stund. Att gå dit på kvällen när det var mörkt hade varit för skrämmande första gången.
Farbror och morbror kunde inte vara med, inte heller farfar som tagit bilderna.
Efteråt verkade lilla E. litet lättad och man kunde ana ett leende när hon tänt ljuset för pappa vid vattenfallet som mynnar ut i den upplysta dammen se bild ovan. Pappa älskade vatten och naturen. Han har det bra. Vi andra lever vidare.
Efteråt gick vi hem till oss och drack kaffe. Svärföräldrarna, vi, barnen och svärdottern ( som börjar landa med detta nu och kan tänka lite mer på sig själv) vi känner samhörighet och styrka. Det är bra och tryggt. Barnen turas om att sova hos farmor och mormor ofta. Ibland är de sjuka och vi blir också förkylda. Som det brukar generationer emellan.
För er som inte vet så omkom vår yngste son O. i en tragisk bilolycka 9 juli 2013 och efterlämnade gravid hustru och liten dotter, oss och sin bror, svärföräldrar och många, många nära vänner i oerhörd sorg. Lille G. föddes i slutet av januari. En mycket glad och sympatisk krabat, nu 9 mån. Helt ovetande om vad som skett.
9 juli var årets första semesterdag och O. och en kompis var på väg till Mantorp för att delta i en bilträff. Bilen tillhörde hans kompis bilföretag som säljer exklusiva bilar. Det var kompisen som körde. O och han var bästisar sedan 20 år. Även om det var en sportbil höll kompisen hastigheten och bilen var utrustad med säkerhetsbalkar runt om. Trots viltstängsel kom det ut en älg på vägen och träffade sonens sida av bilen. Detta hände vid 11-tiden på kvällen. Kl 1 på natten satte sig lilla E. upp i sängen och ropade pappa högt och hjärtskärande. Det var då vi tror han egentligen lämnade oss. Kompisen klarade sig men blev svårt chockad.
Ingen vill vara i hans ställe.
