Sönd. 27 mars 2016
Snart är denna helgen slut och jag har redan städat undan påsken för att vara beredd för mitt nya liv med ny höftled. Här har varit den lugnaste i mannaminne, fast lite mysig ändå, men vi har inte ens umgåtts med våra egna p g a av smittorisken. Saknar barnbarnen så klart, men i morgon är det dags. Mycket praktiskt fix och handikappsanpassat tänk gäller nu. Desto färre tankar på trädgård.
Vädret har bjudit på en hel del sol, iskalla vindar, moln, lite regn, men en massa hopp om vår och bättring. Och nu är det sommartid. Märks tydligt på ljuset. Tjälen har släppt överallt utom i skuggan, så här är inte gödslat, bara lite uppröjt och utburet. Grovjobbet får andra göra sedan.
När solen varit framme blev det full verkstad hos bina.
På detta foto finns 5 st bi i bild. Kan du se dem? Lättare förstås om man hör dem samtidigt.
Tidigare i veckan och igår var jag i trädgården korta stunder, ( ont är bara förnamnet ) Mest har jag sorterat och röjt, planterat några nya buxbomklot och flyttat på annat, satt ut förgrodd sallat, dill, spenat, sått rädisor och knipplök i drivbänken. Det får bli som det blir, tänker jag efter som jag har en lång konvalescens framför mig. Den tidiga krukplanteringen jag gjorde förra helgen är ok trots flera frostnätter. De gläder mig nu.
Igår kom det första och efterlängtade vårregnet, det syns på altangolvet.
Gamla sedum hamnade i ett tråg för sig tillsammans med några dubbla snödroppar. Blev ok tycker jag. Måste lära mig tänka praktiskt.
Häromdagen skrev jag om fårullen jag satt ut mot rådjuren. Vem står och tittar mig rakt i ögonen när jag öppnade ytterdörren igår?
Bambi så klart. Hur ska det gå för alla mina tulpaner tro i år?
Och med denna värdsliga och fjuttiga oro tänker du säkert – ’Har hon inget värre att oroa sig för?
Önska mig Lycka till!
I’ll be back!
Luna