Torsdag 21 april 2016
Så lyder blommiga fredagens tema.
Precis som jag tänker om hela situationen nu. Livets prövningar förenar.
Fagertrav Arabis caucasica blommar supertidigt.
Våren är kall och blåsig, eller regnig, vissa dagar soliga som idag på morgonen, men nätterna kalla. Tulpaner och narcisser blommar knappt ännu. En Långdragen vår! Inte mycket till färgprakt ännu.
Min rehabilitering efter höftledsbytet är som vädret lika ombytligt. Vissa dagar ljusa, andra jättejobbiga. I det stora hela går det dock starkt framåt. Denna veckan har jag fått av de stora förbanden, ärret är jättefint, men blev längre än väntat, ingen svullnad, sjukgymnasten har mätt min rörelseförmåga. Det ser bra ut. Träningen är lätt att göra, men vissa moment har tagits bort p g a min dåliga rygg. Jag kan sova på friska sidan nu, i natt kom jag över en liten stund på den opererade också, jippi. Så jag är piggare och går fortare med kryckorna, kan sitta längre stunder. Har dock smärtfrossa vissa dagar mer än andra. Det är kroppens svar på smärta sa de på sjukhuset, eftersom du bara kan ta alvedon. Fötterna äro eldar på kvällen, likaså höger midjelinje när jag sitter och går.
Porslinshyacint får sprida sig hos mig. Den är sen i år. Det vita blommande är en buskrosling Pieris floribunda
Jag har tyvärr fått problem i båda handlederna som inte ger sig. Måste använda båda kryckorna och inte fuska med bara en som jag försökt tidigare. Det betyder att jag inte kan plocka med mig grejer i händerna, inte hålla i en bok eller Ipad om jag vill läsa. Rullatorn fungerar inte inomhus med trappor och små utrymmen, inte heller att motionsgå ute. Det blir en konstig skruvning i ryggen då. Till de stensatta gångarna i trädgården är den dock bra, mindre bra på grus eller gräsmatta. Jag kan inte böja mig ned för att nypa eller klippa växter, bara i midjehöjd. När jag säger till min man att vattna eller annat har han alltid annat att göra. Jag får träna på selektivt seende.
Så för mig är våren långdragen, då jag är van att ha fullt upp och inte vara ett vårdpaket. Jag får stå ut med att vänta .
Å andra sidan – och här kommer solskenet in – är att alla är så snälla, hjälpsamma och tar hänsyn, kommer och besöker. Sonen kör hit och lagar mat då maken tränar med sitt 9-mannaband en kväll i veckan, plus varje söndag. ( Sonen är en fena på matlagning ska sägas)
Lilla E , den andre sonens dotter längtar efter farmor och vill hit ofta. Lillebror också fast inte så uttalat, han pratar inte mer än lösspridda ord än. Hon hämtar grejer åt mig och leker stilla och tyst i min närhet med gammal uttjänt modell lera hon letat fram.
(För er som inte vet så omkom hennes pappa, vår son, i en grym dödsolycka med älg, för tre år sedan och hans bästa vän har nu tagit över hans roll som livspartner till svärdottern och styvfar till barnen. En mycket bra lösning för alla inblandade. Vi tycker så bra om honom och han kommer gärna hit med barnen själv utan svärdottern och stannar länge. O och A påminner mycket om varann, lika genuint snälla och ansvarstagande, starka personligheter.)
Oskar skulle fyllt 40 år nästa vecka och vi ska fira detta hemma hos svärdottern på söndag. En mycket märklig känsla att fira någon som inte fysiskt närvarar själv, bara hans goda ande är med oss hela tiden och förenar oss till ett team. Saknaden är enorm. Vi har så mycket att vara tacksamma för.
Våra söner Oskar ( till vänster) och P.
Pappa Oskars barn, sonen fick han dock aldrig se.
De är lyckliga och trygga nu. Hoppas de så får vara resten av sitt liv. Lilla E. vet vi inte hur det påverkat henne än.
Tack igen alla som stöttat oss genom dessa år. Och tack L. för att du orkat kämpa och att vi är så nära.
Ja, vad ska man säga om dessa både tunga och lyckliga bilder…..?
Livets prövningar och glädjeämnen.
Ha det gott!
Luna
