Onsdag 29 juni 2016
Här ett inlägg för dig som vill jämföra eller veta mer om höftledsbyte och hur det påverkar trädgårdsgöromålen.
För exakt tre månader sedan fick jag en ny höftprotes. Det vet du som följer min blogg. Här kommer en rapport om min hälsostatus i kombination med trädgården.
Hur i all sin dar går det ihop ? frågar du dig säkert. Inte sitta på huk eller böja sig djupt? Ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt än. Jag vill så mycket men klarar inte så mycket. Det är bara höga krukor och planteringar som jag kan fixa i. Stående går bra iallafall under kortare stunder, men för mycket gående gör mig trött. Ett heldags pass i trädgården som ofta förekom tidigare är nog aldrig mer att tänka på, inte heller trädgården sett ur grodperspektiv. Vågar inte ens gå ned på knä än, men det ska gå sedan.
Sofiero i maj, kryckorna är kvar än.
De sysslor som gjorts har gjorts av andra till stor del. MEN en sak är säker. Jag har fått träna mitt annars dåliga tålamod och se mellan fingrarna vad gäller ogräs och skräp eller skaffa nya växter. Ändå är jag ganska nöjd iallafall nu när det inte är så torrt längre. Det växer bra och jag tror att trädgården kommer bli fin i slutet av säsongen, då allt är maxat. Då kanske jag kan fixa lite mer själv också.
De första tre månaderna är alltid mest kritiska efter en så pass stor operation som den här, men fem månader eller mer får man nog räkna med är jobbiga när det ska böjas och gås utan avbrott. Jag har hitintills varit mycket försiktig. Jag har en rullator i trädgården att köra grejer med, men den är ganska begränsad och klumpig. Får ändå inte lyfta tunga grejer eller ta upp från marken. Jag går dåligt med rullatorn också, särskilt på grus och ojämnt gräs.
Tyvärr har jag inte kunnat släppa kryckorna än som jag trott, för ryggen är dålig och benet svagt, fast jag går mest med en krycka och inomhus ofta utan någon alls, men jag haltar och därför är det bättre med båda kryckorna, säger sjukgymnasten. Med bara en krycka får jag en överbelastning i den andra höften, den som jag tidigare inte haft ont i.
Jag trodde rehabiliteringen skulle gå fortare och så här 12 veckor med kryckor är det minst sagt segt. Det positiva är dock att mina gamla smärtor från högerhöften känns inte mer vare sig i ljumsken, låret eller i knät och foten pekar inte uppåt längre. Däremot känner jag protesen tydligt när jag böjer mig ned. Då gör det ordentligt ont och ömmar, men det är antagligen träning som behövs. Ny röntgen görs i nästa vecka på båda höfterna. Vissa rörelser i min träning har periodvis tagits bort på grund av mina ryggbesvär, men nu har jag ett hårdare träningsprogram med maskiner hos sjukgymnasten. Det verkar bra.
Har du orkat läsa så här långt kan jag tillägga att nog sjutton var jag och köpte nya reasommarväxter i min plantskola idag, så viljan att trädgårdera är densamma.
Norra rabatten (som varit den fulaste i år) får då en liten makeup fräschör med sommarblommor och flyttade överblivna växter. Det blir min yin och yang bädd i svart – vitt ( och grönt förstås). Nu gäller det bara att få nedgrävt krukorna också. Det blir ett nytt bekymmer.
