Välkommen till

Ja, så lämnar vi definitivt sommaren bakom oss för denna gång. Tack för i år även om det inte blev som vi ville, men alltid har man lärt sig något . Som att inte ta saker och ting för givet utan att livet är en gåva som är värd att vårda och vara rädd om. Åren är olika, men finns det liv finns det hopp.

Trädgården och vi har blivit ett steg äldre. Det syns om vi jämför med foton. Förändringen märks särskilt väl på ålderns höst då växtkraften avtar. Förfallet smyger sig på, men det beror helt och hållet på betraktaren hur vi uppfattar förändring och förfall. Det kan vara vackert och rogivande i sig. En viss form av underhåll behövs dock, som ansning, näring, vätska, luft och närhet.

Nu ska jag Inte visa foton på att jag och maken har åldrats för det har vi, utan ifrån trädgården denna sista dag med sommartid, kanske sista någonsin. En kulen och mycket regnig dag med fortlöpande förkylning, trötthet och frustration över att inte orka allt man vill göra.

Varsågod! Ett höstgalleri från här och nu.

God helg Alla!

Luna

och som vanligt länkar jag en gång i veckan till Trädgårdsfägring

Ja, så var det dags för lite gnäll igen. Aldrig får man vara riktigt glad.

Vad nu då tänker du som följer mig? Hösten som är så fin och mannen hennes som äntligen blivit klar med sin cancerbehandling denna veckan.

Men så lätt går det inte över, jag menar tröttheten och sviterna av vad han gått igenom i år. Det visste vi dock innan att det kommer att ta lång tid, för vissa ett par månader och för andra nästan ett år.

Nu är det dock inte det jag syftar på utan på min egen egoistiska hälsostatus. Nej, det är inget farligt bara det att jag måste ta det lugnt, riktigt lugnt. Fy och Pest! Inte min grej och absolut inte nu när det är så mycket annat man vill göra och trädgården inte är klar inför vintern, massa lökar som ska i jorden, möbler packas in, krukor tvättas, förråd städas.

Bara på grund av ett sketet men högst irriterande förkylningsvirus som inte släpper utan har däckat mig vareviga dag i en vecka nu och fått mig att säga nej till både viktiga möten, promenader och träning. Jag som inte varit förkyld sedan barnbarnens första tid på dagis och skrutit om att jag inte blir förkyld när jag tar ’Coldzyme’ och allt. ( Coldzyme biter dock tydligen inte på alla virus)

Men det kan vara så att i år har jag varit utsatt för mer stress och mitt immunförsvar har inte varit det bästa. Halsontet smög sig på redan med första frosten och väta om fötterna början på förra veckan. ( En väldigt onödig frost enl. mig) Inget att bry sig om tänkte jag. Sedan tappade jag rösten helt i tre dagar och fick kommunicera med att skriva meddelanden på lappar.

I tisdags trodde jag mig vara bättre på eftermiddagen och fick satt 1/3 del av vårlöken. Det straffade sig redan på natten och kändes som begynnande kristallsjukesyndrom med yrsel och andningsproblem.

Med en sjuk man som inget orkar, behöver daglig hjälp och inte får bli smittad är detta inte ultimat, men det är bra att vara hemma ändå och slippa flänga runt.

Hoppas inte denna förkylning blir så utdragen och långvarig som de jag förr.

Ja, kära nån vilket negativt inlägg detta blev, ursäktar sig en för stunden irriterad

Luna Ek

Alla ni som har plockat in och förberett för vintern i helgen räck upp en hand? På en vecka har scenariot ändrats från skönt höstväder och sommarblomning till mer höstnyanser och ännu mer kyla med nattfrost.