Så har det gått en vecka med maken som konvalescent hemma och nu äntligen kan jag visa lite mer trädgårdsrelaterade bilder även om de är tagna i ösregn.
Inte förrän igår gick jag ur utmattningen av allt som hänt sista tiden och nu har det också äntligen börjar regna och nattkylan och isen på sjön har släppt. Så himla skönt! De sista veckorna har jag gått på knäna för att inte tala om maken efter alla komplikationer efter den drastiska operationen (se förra inlägget.) Det har varit vår värsta mars månad någonsin och då ska det sägas att mars inte är min favoritmånad något annat år heller, p g a att våren alltid är väldigt sen här och den första allergin tycks slå till allt hårdare för varje år med al och hassel inpå knuten. Sjögrens syndrom och reumatism är ingen bra kombination med trötthet och igensvullen kliande hals. I år har också vädret varit väldigt kallt och ombytligt med uttorkande sol och hårda vindar. Så sena har tex inte mina krokus varit något år som i år.
Men nu lovar jag att inte skriva mer om sjukdomar för nu har jag plötsligt fått lusten tillbaks, även om maken fortfarande har väldigt svårt med matlust och ork.
Så efter att ha sett ett avsnitt med ’Gardeners world’ igår tändes plötsligt gnistan igen. Vilken underbar inspiratör han är den gode Monty Don. Jag har förstås haft en del tillsyn av frösådder i mars ( och det växer som förväntat), annars inte ens en fotorunda i trädgården. Inomhus har jag dock fått mycket utrensat under de 16 dagar J. var på sjukhuset med besöksförbud.
Idag har jag börjat påskpynta lite här och var.
Så här kommer en textlös bildkavalkad från trädgården.
Ha en bra påskvecka alla, så hörs vi igen med nya uppdaterade vårbilder!
Nu kommer del 2 i vår sjukdomsföljetong. Inte heller denna gång speciellt trädgårdsrelaterad. Sist jag gjorde ett inlägg var de 11 mars och då såg det ut att lösa sig med makens komplikationer efter tjocktarmsbortagandet den 4 mars och han skulle snart få komma hem från sjukhuset.
Nu blev det inte så för hoppande infektionsvärden, för höga flöden, tarmvred och kräkningar satte stopp. Sedan dess har det verkligen hoppat upp och ned med v-sond och dropp av och på och nya misslyckade försök att inta föda. Först igår hämtade jag Jan (eller Joe som han kallas av gamla kollegor).
Det har varit såå frustrerande att leva i denna ovisshet, som i ett ’limboland ’att inte veta när, om inte ens om han kommer bli bra. Min styrka har därför fått sig en ordentlig törn och jag är dödligt trött, men tillsammans kommer vi reda ut detta. Nu kan han äta lite magvänlig mat igen, men väldigt sakta och försiktigt och det kommer ta lång tid att vara på banan med hjälp av en arsenal av mediciner. Firman kommer att läggas ned hur som helst.
Trösten i detta drama är att i tjocktarmen hittades tre st cellförändringar och där kommer han definitivt inte få mer cancer i a f. ( Hans förra 15 cm tumör i tjock-och-ändtarmen var av riskkategorin III på en skala av IV ) Nu är det helt renstädat och han behöver inte ha cellgiftsbehandling denna gång, men hans immunförsvar och matsmältning kommer aldrig bli som förr. Tyvärr måste ett bråck opereras senare som inte gick att ta vid senaste operationen.
Nu efter ett dygn hemma där kraften svänger kraftigt från ena stunden till den andra ( även för mig som gör allt) ser vi ändå ett ljus i tunneln. Han börjar så sakta få i sig mat, stressa av och kunna sova lite då och då. Han är klar i huvudet, men är tanig och oerhört svag.
Livet går ånyo in i en ny fas för oss. Det är dock skönt att ha honom hemma och det finns en starkare ödmjukhet och tacksamhet för livet, mer än tidigare trots att man går på knäna. Allt annat är av underordnad betydelse t o m trädgård i dagsläget. Våren ser nog ut att bli sen ändå. Krokusen lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är en bra tid för återhämtning.
Tack alla som hört av sig via sociala medier och annat. Det betyder mycket för oss. Ta hand om er!
Idag kommer ytterligare ett privat inlägg av dagbokskaraktär mer än ett trädgårds-och Feng Shui relaterat. Du som inte är intresserad av sjukdom kan sluta läsa här. Men tids nog får ni andra också ert behov av trevligare läsning ( får vi hoppas)
Med tanke på alla hälsningar och undran hur det går med makens stora operation ( som jag skrev om förra veckan) känner jag mig manad att berätta lite mer om utveckligen av hans hälsa. I mina korta Insta- och Fb meddelanden kan jag inte berätta allt.
För dig som vill veta lite mer om tarmsjukdomar och stomi kan detta inlägg eventuellt vara lärorikt. Ett av mina mest lästa inlägg genom åren ( förutom Feng Shui prognoserna förstås) har varit beskrivningen av mitt eget höftledsbyte tex.
Idag denna snöiga torsdag har det gått en vecka sedan maken fick hela tjocktarmen bortopererad. Varför detta drastisk ingrepp undrar många. Han har ju verkat pigg senaste tiden, fri från den gamla tjocktarmscancern och cellgiftspåverkan han genomgick för två år sedan. Enligt koloskopin i november ( ettårskontrollen som blev ett halvår försenad p g a pandemin) visade det sig ha uppkommit många men ofarliga polyper, varav en var större som skulle tas bort ngn månad senare. Nu var dock den större tyvärr ett förstadie till den elakartade sorten han haft tidigare och eftersom han är en ’polypbyggare’ (som de sa) hade han fått gå på ständiga kontroller och läkarna vågade inte chansa. Hur som helst hade det blivit oroligt och tufft. Vi har legat lågt med den informationen både till våra egna och våra vänner eftersom alla har sina bekymmer ändå dessa tider. Själv är maken alltid positiv och har en tendens att försköna och sopa problem under mattan, så många blev förvånade att han fått lägga sig på operationsbordet igen.
Operationen verkade först ha gått bra efter omständigheterna. Han skulle få komma hem på tisdag. Tyvärr försämrades hans tillstånd drastiskt på måndag kväll med feber och bruna kaffeliknade kräkningar. Han kunde inte behålla någon näring. Han hade fått en infektion och röntgen visade även tarmvred och frigaser eller ngn slags bubblor i magen, alltså inte i tarmarna utan i buken eftersom tjocktarmen är borta. ( Här är informationen lite svår att förstå för den oinvigde ska tilläggas.) Han blev även mycket förvirrad av morfin och stresspåverkan på kroppen. Allt detta har gjort mig ännu mer orolig. Sondslangen från näsan som skulle suga upp vätska hade han tex dragit ur själv för att det skavde i halsen, vilket han inte fick.
Idag börjar det nu vända. Så himla skönt! Han är mycket piggare och inte alls förvirrad, morfinet är borttaget och han har inte direkt ont längre. Infektionsvärdena har gått ner drastiskt, sondslangen är borta och han får sakta sakta börja vänja sig vid flytande föda igen. En soppa kan tex ta honom en tim. att få i sig.
Om det går som vi tror får han komma hem på måndag i nästa vecka. Synd bara att det är besöksförbud på sjukhuset. Jag fick dock komma på ett besök i veckan för att lära mig den nya ileostomin som är lite annorlunda än den han haft tidigare från tjocktarmen. ( Jag har alltså hjälpt honom i två år v g rengöring och stomibandage, men sådant görs inte varje dag)
Detta var kanske tung läsning men också hoppingivande eftersom han är på bättringsvägen och att han nu kan se framåt igen. Läkarvården är fantastisk.
Mitt eget hals-och bröstont varade i fem dagar och var alltså inte covid 19 som först befarades. Nu behöver jag inte vara orolig att smitta honom när han kommer hem. Längtar till dess.
Och med denna fantastiska solnedgång som var förra veckan önskar jag er alla ett friskt och hoppfullt liv. Nästa lördag är det vårdagjämning och idag för ett år sedan gick vi in i pandemin. För oss har det inte varit alltför stor skillnad mot de senaste två åren eftersom vi lärt oss att vara begränsade i vår rörlighet. Vi har hållit oss hemma i vår trädgård. Fast snart vill vi kunna umgås inomhus igen, göra resor och krama barnbarnen … Såå jag saknat det….
Lika aktiv som jag var förra veckan lika lite blev gjort utomhus denna veckan. Har nog inte ens gått en vettig promenad eller fotat något överhuvudtaget. Jo jag köpte billiga penséer i måndags som jag planterade om i halvsmå plastkrukor för att sticka ned i de stora urnorna. Detta för att jag lätt ska kunna flytta undan inför kallare och snöigare väder som är och förväntas.
Eftersom jag inte fotat något alls i veckan visar jag gamla bilder på penséer och vårblommor idag.
Redan på tisdagen vände vädret och blev råkallt och med det tillstötte rejält hals- bröstont, huvudvärk för min del. Inte så bra då maken skulle göra sin stora tarmoperation och läggas in på onsdagkvällen.
Tre dagar har jag nu ofrivilligt varit isolerad inomhus och försökt kurera mig förutom att jag körde maken och släppte av honom på sjukhuset och att jag fick åka och covid-19 testa mig. Inte så bra timat. Fast jag har passat på att röja och fixa lite inomhus i den mån jag orkat nu när huset är tomt. Inget ont utan det har något gott med sig. Jag är ju en sådan som aldrig får feber.
Maken har idag kommit tillbaks från IVA och allt ser ut att ha gått bra för honom. Läkaren ringde mig efter operationen och berättade att hela tjocktarmen är nu borta, stomin flyttad till andra sidan på tunntarmen, den gamla stomin igensydd och två bråck åtgärdade. Nu får vi bara hoppas att han slipper cellgifter. Fast på ett sätt var den dåliga timingen bra för besöksförbud gäller på sjukhuset oavsett. Fast vi hade gärna önskat besöka honom.
Ikväll fick jag dock besked att provsvaret på covid var negativt. Så himla skönt! I nästa vecka kan han komma hem som planerat om inget tillstöter.
Tiden går ändå fort och nu hoppas vi på bättre tider och mer trädgårderande.
