Välkommen till

Luna Eks trädgårdsblogg!

Att bida sin tid

Onsdag 29 januari 2014

Nej, jag har inte tystnat. Jag bara bidar min tid. Det har bara varit lite mycket här. Nu känns det som en förändring, en vändpunkt på flera sätt hos oss.

Det viktigaste:  Igår kom en ny Lill Oskar till världen tre veckor för tidigt. Barnet till vår i somras förolyckade son Oskar. Det känns som en pånyttfödelse. Om han blir lik sin pappa återstår att se, men nu är han ljus och fadern var mörk, fast det kan ändra sig. Hans namn blir Gustav Oskar Ek.

bild

Gustav vägde över 4 kg, men han får hjälp med andningen eftersom det var kejsarsnitt. Det ska inte vara något problem, fast därför har vi inte fått se honom än. Det är bra träning för mig att bida min tid. Kanske i morgon. Då fyller hans mamma också år, men hon är trött. Det har varit och är tufft för henne, ensam utan man, två barn och stort hus. Hon har jobbat hela tiden tills för några dagar sedan trots foglossning och moderkakan som legat för. Frågan är om hon kan fortsätta jobba som  fastighetsmäklare efter barnledigheten med så mycket kvälls- och helgjobb som krävs.

Själv är jag nyopererad på Sahlgrenska och måste ta det mycket lugnt. Får inte ta i och lyfta på 6 veckor. Verkar dock bli ett bra resultat, fattar inte varför jag skjutit på det så länge. Fast tunga jordsäckar kan jag nog aldrig lyfta mer. Tur att det är  vinter och trädgårdsarbetet ligger nere. Tyvärr kan jag inte vara behjälplig med barnpassning på ett tag heller. Mormor och morfar får ta desto mer ansvar.

bild 2

Känns som att tiden har stannat upp lite. Det snöar stilla och är bitande kallt ute. Tempot har gått ner radikalt. Jag går korta promenader, läser mycket böcker, faktiskt inte bara trädgårdsböcker. Det vidgar vyerna. Beundrar fådda blommor i huset, sätter på ett engelskt trädgårdsprogram och bara tillåter mig att vara här och nu.

bild 3Jag betraktar Snoddas. Han kan konsten att bida sin tid på vintern.

5 kommentarer

  1. Luna … tänk så märkligt, jag tänkte på dig för bara en liten stund sedan. Undrade hur det var med dig och varför du inte skrivit några inlägg på ett tag. Men nu har jag fått förklaringarna. Ett jättestort GRATTIS till barnbarnet Gustav Oskar Ek. Vilken lycka. Nu hoppas vi att ni snart får träffa honom.

    Och så läser jag att du är nyopererad. Vet ju inte för vad men det verkar gått bra vilket gör mig glad. Ibland stannar tiden upp ett tag, så är det. Även här är det bitande kallt. Vi var ute ett par ärenden en stund på dagen och vi skyndade oss raskt in i stugvärmen igen. Ikväll har vi värmt oss med en gratinerad löksoppa.

    Det är skönt att ibland bara vara. Låta allt stanna upp. Njut av dina korta promenader, böcker, engelska trädgårdsprogram och fådda blommor. Njut tillsammans med Snoddas som verkar veta precis hur man bidar sin tid.

    Skönt att höra ifrån dig. Ha det gott!

    Kramar Anita

    • Tack snälla Anita för din fina, långa och deltagande kommentar. Det är sådant som gör att man inte vill sluta blogga. Vi känner inte varann,men ändå finns det en sådan värme i ord. Dina ord är som skön stugvärme när det biter utomhus.
      Operationen av gynkaraktär har gjorts en gång tidigare, men höll inte. Nu är det gjort ett större ingrepp av en specialist i Göteborg och det är extra viktigt att det får tid att läka. Alltså inget farligt, men det tar sin tid efteråt. Jag mår efter omständigheterna bra.
      Ha det bra själv.
      Kramar Luna

  2. Så skönt att höra ifrån dig Luna. Stort grattis till lilla barnbarnet! Dubbla känslor, jag vet, men jag är ändå lättad att höra att Gustav är här nu och att allt har gått bra, även om han behöver lite hjälp nu i början. Tufft för hans mamma, men jag hör att ni är många runtom henne som kan stötta och det glädjer mig.
    Jag hoppas också att du har ro att bara, som du säger, bida din tid. Gosa med kisse och titta på trädgårdstv låter som bra medicin, om du frågar mig! Stor kram och hoppas ni får hälsa på hos Gustav snart.
    Kristina

  3. Vilken gripande berättelse om din familj. Tack för att du delar med dig, jag blir så rörd och så mållös.
    Jag skrev ett inlägg 131226 som heter ”Fångad av paradiset”. Om du orkar läsa den någon gång, förstår du bättre varför. Jag skulle vilja hålla din hand och möta din blick.
    Marta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras

*

Upp ↑