Välkommen till

Torsd. 28 juli 2016

Häromdagen skrev jag om Baldersnäs och vår resa till Dalsland, denna vackra men fattiga och övergivna del av landet. Trodde jag, men OJ vilken överraskning!

Intresset började egentligen genom Blacktorps trädgård i Sjuntorp som jag besökte i Tusen trädgårdar i år. Där fick jag tips om Rostock.se. Så jag sökte på nätet och därefter  ville  åka dit. Inte minst för att träffa Kerstin Ljungqvist, konstnär och författare till Nyttans växter, en uppslagsbok med över tusen växter från förr och nu. Boken kom första gången ut för 10 år sedan och i dagarna har just den fjärde upplagan av den publicerats ytterligare något förändrad. Det ville hon gärna att jag skulle tillägga. Det är hon som också byggt upp och driver örtagården som alltid är öppen för besökare.

Det känns som intresset för gamla bruksbygder har stegrats inte minst genom Ernst TV program. Vi får inte glömma vårt eget land med dess natur och  kultur.

Fantastiskt att det finns eldsjälar och hembygdsföreningar som kan lyfta och locka med så mycket kunskap och begivenheter  till bygder man aldrig skulle besöka annars – det gör mig varm om hjärtat.

Dals Rostock väster om Mellerud var en gång en blomstrande kurort, dit folk kom långväga ifrån  för att dricka brunn med sitt järnrika vatten och kurera sig på Kroppefjälls sanatorium.  I Dals Rostock fanns en örtagård värd sitt namn eftersom en av Sveriges främste kännare av medicinalväxtodling levde och verkade  i Dals Rostock. Johannes Henriksson kom att betyda mycket för apoteksverksamheten både i Sverige och utomlands. Denna örtagård är uppbyggd igen av Kerstin Ljungqvist som vet allt om kryddor och medicinalväxter och hur de har använts.

I anslutning till örtagården finns ett spännande och mycket ambitiöst museum och café med hembakt. Tillika finns ett textilmuseum där du även kan lära dig hantera lin m.m.

Jag besökte även en privat trädgård – Bertil Larssons innehållsrika men  överväxta trädgård. Jag träffade Bertil 76 år som är en av eldsjälarna i hembygdsföreningen men eftersom han jobbade ensam i muséet, då fick vi lov att gå dit själva. Fanns många godbitar att upptäcka bland alla tusentals växter, men eftersom maken höll på att få värmeslag stannade vi inte länge där.

Järnvägen genom samhället går via Göteborg och Oslo och kallas Dalslandsbanan. T o m det gamla stationshuset är uppbyggt igen fast i halvskala.

Men det allra bästa är nog Kerstins ateljé, växthus och plantförsäljning. Här finns gammaldags växter, som  kan vara svåra att få tag i numera.

I gamla missionkyrkan hittar du Kerstin och hennes katt. En underbar ateljé och butik. Varför finns det ingen sådan i Göteborg?

Vad köpte jag där då?

Jo. en spansk körvel, ett par rödfibblor, en Bowles mynta, en studentnejlika, ( har en men vill ha fler) två blodfingerört, ( för de jag köpt tidigare hos Åkerblads försvann) och en järnört. Järnörten eller läkeverbenan  ( den i mitten) Verbena officinalis  läker de flesta sjukdomar, så en sådan fick följa med hem.

Växtrea var det också. Det fattade jag inte först. Då skulle jag handlat mycket mera.

Ha det gott!

Luna