Torsdagen den 23 februari

Med pensionering, nedtrappning och lågsäsong är det skönt att kunna leva i nuet utan press. Trädgårdssäsongen lyser ännu med sin frånvaro och vädret är högst ombytligt. Ömsom vräker snön ner och ömsom ösregnar det, ibland skiner solen, men mest är det ishalt. Tur att jag inte har några föredrag eller uppdrag hemifrån än på ett tag. Så då kan jag göra andra roliga saker om jag vill, t.ex brodera.

 

För ett tag sedan hittade jag ett halvfärdigt handarbete som legat många år, från den tid jag gjorde sådant innan datorns tid.  Förr älskade jag handarbeten i allmoge och folklore och har därför en hel del  i mina skåp, men de brukar mest komma fram vid jultid. Nu efter alla år med avskalad och vit inredning känns färg och mönster mer livgivande än någonsin, så därför broderade jag  färdigt den här vepan häromdan. Att brodera känns lite meditativt och lyxigt, och man kan vara social och se på TV och lyssna på musik samtidigt.

Så här blev vepan. Idén till mönstret har jag lånat och ändrat lite från en urgammal och sliten duk jag köpte på Skansen för 45 år sedan, men jag vet inte från vilken del av Sverige mönstret härstammar. Det lilla formatet passar i allafall in på många ställen i huset, både till nya och ärvda möbler.

Här en annan heltäckande korsstygnsduk i vår matsal.