Välkommen till

Luna Eks trädgårdsblogg!

Etikett: ginko

Unik Kinapark i Sverige

Söndagen den 8 juli

Kan du inte resa till Kina för att besöka trädgårdar kan du besöka Bastedalen mellan Motala och Askersund.

Där finns en underbar kinainspirerad naturpark i ett stycke svensk natur som det skrivs förhållandevis litet om.

I år har det iallafall kommit ut en bok om denna ’Den harmoniska Dalen’ som beskriver parkens skönhet i bilder och poesi och tar upp läran om Feng Shui och kinesisk livsfilosofi. Boken är sammanställd av fotograf Allan Larsson, poeten Marianna Agetorp och arkitekten och Kinaexperten Marcus Naef, som varit rådgivare åt parken i många år.

Jag besökte Kinaparken vid Vätterns nordligaste vik Bastedalen utanför Askersund i veckan. Parken, den harmoniska dalen, ligger i ett gammalt stenbrott och uppfördes mellan 1960-63 av f.d. redaktören Ebbe Johnson på Östgöta Correspondenten.

Han var genuint intresserad av landet Kina, men kom själv aldrig dit. Vid sin pensionering köpte han Bastedalens Herrgård och började bygga upp en kinesisk park i det övergivna stenbrottet som använts som soptipp sedan 20-talet. Några år efter dog han och parken började förfalla. Först i slutet av 80-talet återställdes parken då Bastedalens herrgård fick nya ägare.

Numera finns en en vänförening för Kinaparkens bevarande. Parken har ca 8000 besökare per år. I år kommer parken också vara upplyst en kväll den 15 september precis då Katsura träden doftar som mest kaka innan bladen faller.

För att besöka parken måste du först gå nedför en mycket brant ochsmal trätrappa, men sedan möter en verklig retreatplats, helt olik vår trädgårdskultur, men som ändå känns äkta och naturlig. Parken som är inbäddad av bergväggar och svensk natur har en jättestor näckrosdamm avdelad av en gräsgång.

Där finns paviljonger, broar och ett vattenfall, buddha staty och en del annan kinesisk rekvisita, magnolior, lönnar, katsura, paradisbuskar, kvitten, ginko, bambu, pioner, vildrosor, höstanemoner, hostor, bergenia och mängder av näckrosor. Återspeglingen av svensk natur i dammen gör att vi känner oss hemma med parken.

 

Japanska trädgårdar del 3

Lördagen den 10 mars 2012

Här kommer fortsatt inblick i japanska trädgårdar. Förra gången skrev jag lite om historiken. Denna gång handlar det om strukturen och dess beståndsdelar och användbara tips vi kan ta efter.

I Japan råder som bekant enkelhetens estetik. Den japanska naturen, särskilt de karga kustområdena, är inspirationskälla för alla deras konstarter.  Naturen är ständigt grön och gräsmattor är mycket sällsynta. Berg, sten, grus, sand, knotiga träd, formklippta buskar, mossor, lavar, stigar, vatten, broar, koifiskar, pagoder, tehus, trappor, inhägnader, stenlyktor, ornament, vind-och vattenspel är viktiga beståndsdelar. Hus och trädgård är alltid i enhet.

Skjutdörrar öppnas upp under den varma årstiden och själva väggarna för gårdens privacy finns i inhägnaden, muren eller bambuplanket.

Stenarna och dess placering är det viktigaste. När stenar föreställer berglandskap ska de vara lite kantiga, men vid dammar  lite rundare och slätare. Är de alltför runda anses de inte ha så stor dynamik. I Japanska trädgårdar förekommer det dock aldrig lavastenar som det gör i Kina. Stenar i gruslandskap föreställer öar och där är det extra viktigt att stenarna är speciellt själfulla, vackra och stabilt nedgrävda. Se illustration nedan till vänster.

 

 

Högra raden är felaktigt nedgrävd, medan den vänstra är rätt. Vanligast är att använda en enda stenart, lite mer mörk än ljus, men aldrig svart.

I grupp placeras de i udda nummer tillsammans  efter givna mönster som t.ex. en oliksidig triangulär (tre eller fem). Stor sten symboliserar -himlen, mellanstor- jorden och liten -människan.

Gruset i Zenträdgårdens torra grusgård har en kornstorlek på 2-5 mm och är ganska ljus  i nyansen, vit eller ljusgrå granit. Stenarna är öar i sandhavet och mönsterkrattningen är vågorna. Därför är det viktigt att mönstret ändras med jämna mellanrum.

 

30062008653

Gångstenarna på stigarna bör inte vara rakt lagda. (Helgjuten stensättning kan dock göras rak om  funktionen är tänkt som transportsträcka eller som dekoration.) Gångstenarna bör sticka upp 3-6 cm ovanför markytan för att man ska vara torr och ren om fötterna. Om avståndet är kort mellan stenarna är det meningen att man ska gå långsamt för att det finns vackra detaljer att se längs stigen. En stor stenplatta mitt i betyder också att man ska stanna upp vid någon vacker detalj eller att stigen delar sig åt två håll. När stenarna är placerade längre isär går man  fortare. Likaså är förhållandet med raka gångar, ju rakare design ju snabbare energi.( Det bevisades under sista tsunamin i Japan, de raka gatorna gjorde tyvärr att vattnet leddes in fortare och längre in i byarna och ställde till med mer förödelse).

Vatten är en renhetssymbol i shinto-religionen. Dammar ska alltid vara oregelbundna i formen och ha ett par stenöar. För att hålla vattnet rent och klart i dammarna är de japanska karparna ’koi’ viktiga, likaså växterna runt omkring. Fiskarna symboliserar styrka och uthållighet.  Fiktiva bäck -flöden förekommer också som slingrande form av likartade renslipade stenar efter varann, liksom gruset i torrlandskapen symboliserar sjöar.

 

Vattenkar nära bostaden för svalka och handtvagning, eller vattenspel med dovt ljud, en sk. lejonskrämma ’tsukubai’ är fortfarande vedertaget i japansk trädgårdsdesign och passar till alla slags trädgårdar.

Metallkedja istället för stuprör och vindspel sk.’ furin’ ser vi ofta i västvärlden, men i Japan används vindspelet mest på sommaren som energihöjare då det är mycket varmt. Stenlyktor ska alltid ingå, liksom andra stenornament och buddha-statyer.

Broar finns både som runda och i zig-zag form. Den runda månbron som oftast är rödmålad, symboliserar övergången från denna värld till livet efter, och den tillsammans med sin spegelbild i vattnet bildar en cirkel som fullmånen.

Zig-Zag-bron

 

En zig zag bro går över våtmarker eller svår terräng eller sammanfogar byggnader och utsiktsplatser och den kan också vara överbyggd. Utsikten ändras efter varje tvär böj. Att gå barfota ( vilket är regel inom ett tempelområde) på en upphöjd och torr träspång med fantastisk trädgård runt omkring är en oslagbar upplevelse.

Tuktning är det som framförallt skiljer öst från väst i den gröna miljön. Genom att hålla in buskar och träd blir effekten mer sansad, vågrät och böljande. Stora planeringsytor kan vara täckta av en växt, t. ex azalea som formklipps till en varierande grön kulle.

 

Mycket vanligt är också uppstamning av gamla knotiga träd som beskurits och glesats för att bli nästan bonzai-liknande. Vi tycker kanske inte det är snyggt att spjäla upp träden så som man gör i Japan, inte heller att packa in omtåliga träd i bambumattor helt och hållet på vintern, men där handlar trädgård om vård och vördnad. Västerlänningen brukar dock gilla den makalösa körsbärsblomning  som är i Japan på våren. Tokyo- körsbäret ’Prunus x yedoensis’ anses ha den vackraste blomningen. Det är som ett ljusrött moln mot himlen. Mängden av träd gör sitt till för skönheten.

 

Typiska japanska växter är azalea, rhododendron, buskpion, lönnar, magnolia, tallar, ginko, bambu, Miscanthusgräs,  iris, chrysanthemum, lotus, kamelia.

Andra växter vi också känner igen : Ardisia, aukuba ( jap. träddödare), jap. benved, aralia, jap. järnek, glaspärlebuske( Callicarpa japonica), katsura, rosenkvitten, kerria,  jap. trollhassel,  jap. buskrosling och blåregn.

Upp ↑