Fred. 18 mars 2016
Än växer det inte fort, snarare står det och stampar för våren är sen och snön ligger kvar. Penséer och annat väntar på att få komma i jorden. Vissa köpeplantor står ovanpå den frusna jorden så länge, men till helgen så…..
Nu var det inte det Blooming Friday skulle handla om utan om temat ’liten blir stor’.
När det är växtsäsong växer det så det knakar och det känns som man bor i en djungel efter ett tag, frukten och bären hinns inte ätas upp. ELLER så kinkar det och växer bara pyttelitet för att till sist vid minsta motgång tyna bort.
Känns det igen?
Därför är jag en sådan som vill ha färre och lagom stora och tåliga växter som man kan lita på. Kan inte tänka mig att plantera ett träd som blir högre än 6 m på villatomten. Men gud vad trist tänker du. Trädgård växer ju och är levande. De stora träden finns utanför tomten tänker jag, på andra sidan vägen.
Jag vill kunna se himlen, inte bara inifrån huset utan när jag är i trädgården. Vill ha ljus men samtidigt lite insynsskydd nedtill och inte bara upptill.
Mitt vårdträd t ex Ulmus glabra ’Horisontalis’ tillåter jag att breda ut sig på sidorna för jag har gett den gott om svängrum, så den kommer till sin rätt. Från början såg den inte mycket ut. Inte heller gör den på vintern, men det är ett utmärkt utkikstillhåll för katterna.
Om jag inte ansar den nedtill blir det en utmärkt hydda att gömma sig under, så som hängalmarna såg ut förr i världen, likt spöklika gröna kojor. Nu har den ett lövsalstak.
En växt som breder ut sig på bekostnad av annat är dock min kinesiska mandarinros Moyesii, men den är förlåten för sin fantastiska blomning och sina flaskliknande nypon.
Det är en av ros som siktar mot stjärnorna. Upp och ut här kommer jag.
Ja, Allting växer i stort och i smått. Det är i jämförelsen med det som finns bredvid som det märks mest. Likt talesättet ’Det är på våra barn vi ser att vi har blivit gamla.’
Liten blir stor.
Trevlig Helg
Luna